Ostkustströmming blir egentliga Östersjöns första SUBskyddade produkt inom EU ”Ostkustströmming” blir egentliga Östersjöns första och Sveriges fjortonde produkt med Skyddad ursprungsbeteckning (SUB) inom EU. Ostkustströmming är som det låter en strömming, men inte vilken strömming som helst. Det är en strömming som fångats från blekingska Kristianopel i söder till Öregrund i norr – och som fångats på ett hållbart sätt och landats inom 24 h. ”Det här är en unik produkt från en unik del av världen – och det har vi nu också ett kvitto på från EU”, framhåller Anders Jansson, fiskare i tredje generationen med basen på Björkö i Haninge skärgård, tillika sekreterare i Stockholms läns fiskareförbund. Det var denna organisation som tog initiativ till ansökan för ett antal år sen.
Bakom den av EU-kommissionen nyss beviljade ansökan står alltså Stockholms läns fiskareförbund som organiserar yrkesfisket i Saltsjön i Stockholms län och har ett tjugotal medlemmar från Torö i söder till Öregrund i norr varav omkring hälften är yrkesaktiva. Förbundets medlemmar liksom andra fiskare utefter denna kuststräcka har saknat den förordning som före Sveriges EU-inträde handelsmässigt gjorde skillnad på strömming och sill. Den nya skyddade beteckningen ”Ostkustströmming” innebär därmed delvis en återgång till tidigare förhållanden samtidigt som produkten definieras ännu tydligare till gagn för både dess kvalitet och hållbarhet. Alla som uppfyller produktspecifikationen, vare sig de är medlemmar eller ej i föreningen, kan använda den skyddade beteckningen, t.ex. kustfiskare hela vägen från Kristianopel och norrut samt fiskare runt Öland och Gotland.
Produkten ”Ostkustströmming” utgörs av vildfångade exemplar av fisken Clupea harengus från det geografiska området, vilket är en del av Östersjön. Fisken är silverglänsande och normalt 12–25 cm lång, men storleken kan variera. Fisken ska vara fångad endera med passiva redskap såsom nät/garn, insnärjningsnät, handlinor, bottengarn och pilkmaskiner eller med trål och då med en maskstorlek på >32 mm. Vidare ska fisken vara landad och sorterad inom 24 h från vittjandet av fångstredskapet. På det här sättet kan vi också garantera att Ostkustströmming är en hållbart fångad fisk, säger Anders Jansson. Smakar då inte all strömming likadant? Nej, menar fiskaren och grundaren av Svenska Brasserier PG Nilsson, ”det är faktiskt en milsvid skillnad i smak på en Ostkustströmming SUB och en Norrlandsströmming SUB” – alltså en strömming fångad från Gävle och norrut som sedan början av 2026 omfattas av en egen skyddad beteckning. “Men framförallt är det mycket stor skillnad på att äta dagsfärsk strömming och den strömming som ägnat någon eller några dagar på sig att resa från Blekinge eller från norr om Dalälven” lägger han till. Ostkustströmmingen är ett mellanting mellan saltvattensfisk och sötvattensfisk, såsom sig bör i det brackvatten som Östersjön utgör. Den har en smak som rå är mild med stor kropp av umami med sötaktiga inslag av hav, ostron, grädde och metall, förklarar Riina Noodapera, mångårig matentreprenör på Gotland. Efter stekning blir smaken rent mild fylld av umami och grädde.
”Vi hoppas att den nya skyddade beteckningen för ”Ostkustströmming” ska skapa både ett större intresse för fisken – att fler ska efterfråga den – men också att fler som bestämmer ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att strömmingen finns kvar också i framtiden genom att kraftigt minska industrifisket för djurfoder”, säger Roslagsfiskaren och kocken Rolf Nilsson. Systemet med produkter med skyddad beteckning är välkänt i södra Europa medan det än så länge inte är lika välbekant i norra Europa inklusive Sverige och våra grannländer. Men korgen med svenska produkter med skyddad beteckning har fyllts på i god fart under senare år och därmed kommer säkerligen också kännedomen och uppskattningen av sådana produkter att öka.
”Värdet i en produkt med skyddad beteckning ligger till stor del i att du som konsument vet vad du får. Produkterna är tydligt definierade såväl som deras geografiska ursprung. Att handla sådana produkter innebär därför att du kan vara säker på att du stödjer den lokala ekonomin”, menar Martin Ragnar, som bistått Stockholms läns fiskareförbund med att söka det nu beviljade skyddet. ”Ostkustströmming” är den fjortonde svenska produkten att få skyddad ursprungsbeteckning i EU. Samtidigt är det den första sjömatsprodukten från egentliga Östersjön att erövra denna hedervärda kvalitetsstämpel. ”Ostkustströmming” säljs hel samt filead. Det nya skyddet öppnar också upp för möjligheten att framställa förädlade produkter såsom böckling och strömmingsinläggningar med utgångspunkt från den skyddadeprodukten ”Ostkustströmming”.
För mer information: Anders Jansson, 070-3423121 Riina Noodapera, 070-7757630 Rolf Nilsson, 072-2326400
Kan strömming från olika vatten smaka olika? Strömming är den svenska benämningen på arten sill (Clupea harengus) när den fångas norr om en linje från blekingska Kristianopel och rakt ut i egentliga Östersjön. Fisket efter strömming har varit en ryggrad för Östersjöns fiskare sedan urminnes tider och fiskens fortlevnad i det närmaste tagits för given. Trots detta har nu förvaltningen av denna stora fiskeresurs helt havererat på senare år på ett sätt som kraftigt minskat fångsterna för de svenska kustfiskarna, samtidigt som stora trålare dammsuger upp allt vad strömming heter på öppet hav. Situationen är minst sagt alarmerande. Dels hotas yrkesfiskets bas, dels hotas en hel kultur kopplad till strömmingen som livsmedel och njutningsmedel. Mot denna fond av kris har två initiativ tagits för att höga strömmingens status långsiktigt. Två separata ansökningar om skyddad ursprungsbeteckning (SUB) i EU för olika strömmingsprodukter lämnades in våren 2021. Det rör sig om produkterna Norrlandsströmming respektive Ostkustströmming. Den förra ansökan är inlämnad av PO Kustfiskarna Bottenhavet och den senare av Stockholms läns fiskareförbund. Med Norrlandsströmming avses lite förenklat strömming fångad med passiva fiskeredskap (d.v.s. ej trål) från Gävle och till Haparanda och landad inom 24 h. Med Ostkustströmming avses lite förenklat strömming fångad med passiva fiskeredskap eller trål med en maskvidd >32 mm från Kristianopel till Öregrund och landad inom 24 h. Ansökningarna har handlagts av Livsmedelsverket och passerat denna nivå och befinner sig nu hos EU-kommissionen. En del frågetecken återstår ännu att räta ut, men det kan hållas för sannolikt att båda ansökningarna kan komma att beviljas under 2025. Det skulle i så fall innebära att Norrlandsströmming och Ostkustströmming får samma status som t.ex. Kalix löjrom, Champagne och Wrångebäcksost. I sin återkoppling konstaterar EU-kommissionen också att bestånden av strömming är hotade och att det är viktigt att säkerställa deras fortlevnad. De båda sökande grupperingarna kan så klart inte nog understryka just detta och förutsätter så klart att såväl Sveriges regering som EU-kommissionen självt vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa just detta. Att låta svenska pendanger till Champagne utrotas mitt framför våra ögon i nådens år 2024 går ju helt enkelt bara inte för sig och ansökningarna som sådana blir ju bara ytterligare ett starkt argument för strömmingens sak.
En av de kompletteringar EU-kommissionen bett om är en fördjupad sensorisk bedömning av respektive produkt. En sådan har nyligen genomförts på strömming som i båda fallen varit fryst ett par dagar och sedan tinats och bedömts dels rå och dels lättstekt. Resultaten sammanfattas nedan:
Ostkustströmming, rå
Doft: Mild havsdoft
Textur: Smörigt smältande
Smak: Mild smak med stor kropp av umami med sötaktiga inslag av hav, ostron, grädde och metall
Ostkustströmming, stekt
Doft: Havsdoft, umami
Textur: Fast, torr, sönderfallande
Smak: Ren mild smak av umami och grädde
Norrlandsströmming, rå
Doft: Mörk tjärn, tång, tjära, buljong, umami
Textur: Fast på gränsen till krispig med fint tuggmotstånd
Smak: Mild smak med stor kropp av umami med inslag av sjö, ovispad grädde, äggvita, grön sparris och musslor
Norrlandsströmming, stekt
Doft: Tång, jordigt örtig, smöraktig
Textur: Mjuk, len och smältande
Smak: Stor kropp av rund umami med smöriga toner, nässlor, grön sparris, ägg och lagrad ost
Beskrivningarna i sig är så klart intressanta i sin egen rätt, men mest tankeväckande är nog trots allt den stora skillnad mellan Ostkustströmming och Norrlandsströmming som här blir uppenbar. Strömming är helt enkelt inte bara strömming, utan rymmer i sig också stora skillnader. Dessa skillnader har med säkerhet fler dimensioner än enbart fångstplats i nord-sydlig-riktning, men denna dimension är dock en som spelar roll och som också lätt kan kopplas till skillnader i vattnets salthalt, i fiskköttets fettsyrasammansättning och faktiskt också i fiskens antal ryggkotor.
Under 2025 lär du alltså kunna få syn på Ostkustströmming och Norrlandsströmming med den röd-gula SUB-logon på förpackningen, men vänta inte till dess med att börja efterfråga produkterna. Säljer någon bara ”strömming” så kan det ju vara lite vad som helst som säljs. Saluför man istället ”Ostkustströmming” så finns det alltså en specifikation som talar om exakt vad man får och var fisken är fångad – en märkning som om och när ansökan beviljas av EU-kommissionen också kommer att följas upp och kontrolleras av Livsmedelsverket. Med detta som grund ligger möjligheterna till en helt annan story-telling och därmed också värdeskapande kring de båda fiskprodukterna vidöppen.
Ostkustströmmingen kom från Gutefisk i Herrvik och Norrlandsströmmingen från Bergmans fisk i Norrsundet. Den sensoriska bedömningen av Norrlandsströmming stod Towe Johnson och Maria Elf för, vid sidan av Martin Ragnar. På Gotland deltog Riina Noodapera från Hushållningssällskapet tillsammans med Martin Ragnar i den sensoriska bedömningen.
Landsbygdsminister Peter Kullgrens politik leder till att fiskbestånden kollapsar och de småskaliga fiskarna slås ut, skriver debattörerna.
Efter förhandlingarna i EU om de nya kvoterna för sillfisket i Östersjön, hävdar landsbygdsminister Peter Kullgren, KD, att Sverige har lyckats häva EU-kommissionens förslag om ett totalt stopp för sillfiske i Östersjön, och att man därigenom värnar ”de småskaliga fiskarna”.
Det är totalt fel och ett fullständigt hyckleri, på högsta nivå.
Vad Sveriges uppgörelse med EU i själva verket åstadkommer är ett fortsatt industriellt trålfiske, som i en accelererande takt förgör allas våra fiskbestånd. All existerande forskning visar enhälligt på de enorma problem de industriella trålarna orsakar våra hav. Ändå tillåts de fortsätta.
I händelse av kristider, då elnät, normal infrastruktur och flödet av drivmedel riskerar att slås ut eller i alla fall kraftigt decimeras, är de småskaliga husbehovs- och yrkesfiskarna oerhört centrala för att upprätthålla en god försörjning av Sveriges befolkning. Därför måste vi värna det småskaliga fisket.
Jordbruksverket har i år fått i uppdrag av regeringen att stärka beredskapen inom den svenska livsmedelsproduktionen och enligt MSB är ”fisk är ett bra sätt att komplettera sitt behov av näringsrik mat om vi har problem med matförsörjningen”.
Den rollen kommer inte industritrålarna kunna fylla för de svenska invånarna. Utan det kustnära husbehovs- och yrkesfisket kommer vi aldrig få någon fisk att äta i kristider.
Förutom att de slår sönder fiskebestånd, förstör bottnar och orsakar stora koldioxidutsläpp, så är de industriella trålfiskefartygen nämligen helt beroende av säker tillgång på en aldrig sinande ström av skattesubventionerade fossila drivmedel. Utan denna flod av fossil diesel är industribåtarna lamslagna – de kan inte fånga någonting alls.
Dessutom kräver industrifisket tillgång till stora, sammanhängande havsområden där de fritt kan släpa sina trålar, utan några som helst hinder.
Vad händer då om det blir krig? När tillgången på drivmedel stryps eller kraftigt minskar, samtidigt som stora delar av de svenska haven med all sannolikhet mineras av främmande makt, då kommer hela det svenska industriella trålfisket att kollapsa.
I en sådan situation är det enbart det traditionella, kustnära och småskaliga husbehovs- och yrkesfisket med nät, långrev och ryssjor som kan rädda oss. Det bedrivs från små båtar, som i många fall kan framdrivas med endast åror eller segel, oberoende av fossila bränslen eller elektricitet.
Det traditionella och uthålliga fisket behöver heller inga stora vidsträckta, fria havsområden. Det bedrivs nära kusten, där risken för minering är avsevärt mycket mindre än ute på öppet hav.
Under minst två tusen år har kunskapen och traditionen kring detta fiske förts vidare från generation till generation, runt Sveriges kuster, såväl som i våra sjöar och rinnande vattendrag.
Men nu är det uthålliga husbehovs- och yrkesfisket hotat, på ett sätt som aldrig förr.
Genom de svenska myndigheternas ensidiga fokus på att gynna de industriella trålarna, på bekostnad av det kustnära fisket, hotas inte bara kustsamhällenas framtid. Sveriges befolkning kan inte heller, i händelse av kristider, räkna med att kunna dryga ut maten med proteinrik fisk.
Under första världskriget var Sverige mycket nära att drabbas av svält under ransoneringstiden och en avgörande faktor för att så inte skedde var det småskaliga husbehovs- och yrkesfisket i Öresund.
Hela Skagerack och stora delar av Kattegatt blev redan 1914 till stora delar minerat – och det storskaliga trålfisket, som vid denna tidpunkt bedrevs av stora ångtrålare, ökända för att förstöra fiskbestånd efter fiskbestånd – lamslogs.
Eftersom Öresund redan 1907 fredades från trålfisket, tack vare protesterande fiskare från Råå, fanns där en rik och livskraftig stam av traditionella småskaliga fiskebåtar. När kriget bröt ut 1914 och omöjliggjorde allt storskaligt fiske, gick sillen till i Öresund och mycket stora fångster gjordes från traditionella, seglande sillabåtar.
För drygt hundra år sedan var alltså Sveriges försörjning direkt beroende av det småskaliga husbehovs- och yrkesfisket. En speciell, statlig fiskenämnd inrättades för att säkerställa de enorma sillfångsternas distribution till Sveriges hungrande befolkning. Vad skulle hända i dag vid en liknande situation?
Svaret är klart och entydigt. Regeringens politik med att förbjuda allt småskaligt husbehovs- och yrkesfiske vid fler och fler platser längs den svenska kusten, gör att kunskapen om hur detta fiske bedrivs slås i spillror. Småskaliga fiskeredskap kastas, traditionella båtar huggs upp och den självklara kunskapsöverföringen från äldre generationer till yngre bryts. Allt detta samtidigt som den svenska regeringen inte förmår – eller inte vill – stoppa det industriella trålfisket. Konsekvensen blir att fiskbestånden kollapsar och de småskaliga fiskarna slås ut.
Den 1 oktober 2021 förbjöds allt småskaligt husbehovs- och yrkesfiske i södra Laholmsbukten och Skälderviken. Näst på tur står norra Öresund. Tillsammans med flera andra områden runt Sverige, där det kustnära fisket redan har förbjudits, utgör dessa vatten basen för det enda småskaliga och uthålliga fisket som fortfarande existerar i vårt land.
Regeringen måste omedelbart häva alla förbud mot kustnära husbehovs- och yrkesfiske. Och samtidigt med kraft verka för att totalförbjuda, eller åtminstone kraftigt reglera, allt trålfiske i svenska vatten, både den pelagiska trålningen och bottentrålning.
Med ett sådant beslut skulle man på sikt få tillbaka livskraftiga fiskbestånd och ett levande och småskaligt kustfiske, som dessutom skulle säkra Sveriges behov av färsk fisk och skaldjur under kristider.
Mathias Ravanis båtbyggare, sågverksägare och författare till boken ”Wasa – den sista kvassen” Martin Ravanis båtbyggare, sågverksägare och författare till boken ”Wasa – den sista kvassen” Susanne Ravani journalist och författare till boken ”Wasa – den sista kvassen”
I samband med ett fortbildningstillfälle i Herrvik för yrkesfiskare den 16 augusti 2023 delades äntligen ett diplom ut till yrkesfiskaren Thorgrim Christiansson för berömvärda insatser inom gotländsk fiskerinäring under 2022. Varje led i värdekedjan är lika viktig och det är därför Blå Mat och Blått Centrum Gotland står bakom utmärkelsen som Thorgrim Christiansson erhåller från Blå Mats partner Hushållningssällskapet på Gotland. Foto Johannes Klingvall
Motivering Blå mat är den största svenska satsningen hittills på svensk sjömat och bakom centrumbildningen står en nationell samling av forsknings- och innovationsaktörer, regioner, kommuner, organisationer samt ett stort antal företag och centrumbildningar, däribland Blått Centrum Gotland. I satsningen ingår hela värdekedjan för sjömat, från primärproduktion hela vägen till livsmedelshandeln.
Varje led i värdekedjan är lika viktig och det är därför Blå Mat och Blått Centrum Gotland står bakom utmärkelsen som yrkesfiskaren Thorgrim Christiansson erhåller från Blå Mats partner Hushållningssällskapet på Gotland. Thorgrim har visat på stort engagemang och vilja att utveckla det småskaliga fisket på Gotland, bl.a. genom inköp av en fiskbil för uppställning i hamnen i Herrvik på Gotland, vilket bidragit till ett levande kustsamhälle och försäljning av en diversifierad och lokalfångad sjömat. Aktiviteten ligger väl i linje med Blå Mats och Blått Centrums mål om att skapa incitament och utveckla logistiska lösningar för ökat nyttjande av svenskfångad fisk, vilket Thorgrim på ett förtjänstfullt sätt bidragit till.
// Gunilla Rosenqvist och Andreas Pettersson, genom Blå Mat och Blått Centrum Gotland.
Slutredovisning av Hushållningssällskapets Fiskprojekt- Fisk från Gotland-kan man äta sånt?
måndagen den 23 januari 2023 i Halla Bygdegård start kl 10.30 m fika 11- ca 13 Redovisningar av projekt och analysresultat toxiner i Fisk från Gotland, framtida möjligheter inom fiskesektorn samt hur vi gemensamt kan öka konsumtionen av Sjömat i Sverige! kl 13 bjuder vi på en variant av Gotlands nya landskapsmåltid lagad av Bosse Nilsson där fisken Id fått en plats i förrätten
Jobbar du inom livsmedelsbutik, fiskdisk, fiskförädling, restaurang, skolrestaurang, omsorg mm
är du välkommen att ta del av information om Fisk från Gotland
Anmäl ditt deltagande senast onsdagen den 18 januari till Riina Noodapera 070 775 76 30 eller meil riina.noodapera@hush.se
– Det är otroligt roligt att vi på detta sätt får uppmärksamhet och erkännande från EU och DG Mare, säger Johannes Klingvall, ordförande i Gutefisk. Här serverar han Id-burgare på Fiskens Dag som ägde rum den 21 maj i Ronehamn.
Gotland lyfts nu fram av EU som ett framgångsrikt exempel inom småskalig och hållbar fiskerinäring. Bakom framgången ligger Gutefisk och en rad Leader Gute-stödda projekt från Hushållningssällskapet i samverkan med Blått Centrum Gotland.
Det är EU-kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiske (DG Mare) som har publicerat en artikel om den gotländska satsningen på en småskalig och hållbar fiskerinäring. Artikeln finns på DG Mares officiella hemsida och är en del av tyske Aiden Conrads forskningsarbete och Master-examen om fiskerinäringens utveckling.
Skapat förutsättningar
I artikeln konstateras att den gotländska satsningen skapat förutsättningar för småskalig produktion och försäljning av lokala fiskprodukter. Det framhålls särskilt att fisksorter som länge varit inaktuella på marknaden – bland annat Näbbgädda och Id – nu förädlas och säljs. Viktiga inslag i satsningen som pekas ut i artikeln är nya kreativa recept och produkter som Id-burgare samt information om att Östersjöfisk är hälsosam.
”Gutefisk har tillfört en helhetssyn för att stödja och uppmuntra ett utbud av lokala och hälsosamma fiskprodukter i den regionala matvaruhandeln”, skriver författaren Aiden Conrad.
– Det är otroligt roligt att vi på detta sätt får uppmärksamhet och erkännande från EU och DG Mare, säger Johannes Klingvall, ordförande i Gutefisk, som nyligen dessutom korades till Årets Bönder 2022 i kategorin fisk- och skaldjur.
– Vi är mycket glada över att ha varit med och givit ekonomiska stöd till satsningen på en hållbar och småskalig gotländsk fiskerinäring i flera olika projekt och i olika skeden. Och att utvecklingsarbetet lett till goda resultat som nu får fin uppmärksamhet, säger Roger Lundberg, ordförande i Leader Gute.
Allan Pettersson har varit en av de drivande krafterna i hela processen för en ny, hållbar och småskalig fiskerinäring på Gotland. Här rensar han nyfångad Näbbgädda.
Processen startade 2011
I artikeln sammanfattas hela utvecklingsprocessen i den gotländska resan mot en förnyad fiskerinäring utifrån en uråldrig tradition.
Startpunkten var när föreningen Fiskeområde Gotland 2011 genomförde en förstudie av storskalig produktion av rökt flundra på ön med EU-stöd. Föreningen genomförde ytterligare utvecklingsprojekt – inte minst ”Gotländsk fisk. Nya produkter, nya marknader” 2013–14.
2014 började en grupp fiskare bereda och packa flundrerygg med finansiering från Fiskeservice Gotland. Intresset från gotländska restauranger blev mycket stort. Så föddes
idéen att gå vidare med livsmedelsgodkända lokaler för produktion och försäljning till butik och konsument. Och i början av 2015 bildades föreningen Gutefisk.
Leader-stöd förde satsningen framåt
När Gutefisk bildats sjösattes ett första projekt med Hushållningssällskapet som projektägare och involvering från Blått Centrum Gotland. Projektet ”Produktutveckling – Marknadsföring gotländsk fisk” med stöd från Leader Gute lade grunden för den fortsatta satsningen framåt.
Sedan har utvecklingen de senaste åren fortsatt med bland annat ytterligare Leader Gute-stödda projekt:
”Nätverkande Näbbgäddor” för att bidra till ökad diversifiering för förädlingsföretag och konsument genom introduktion av den ”nygamla” fiskarten Näbbgädda. Dessutom förnyades Fiskens Dag i Ronehamn våren 2022.
”Fasta fiskeredskap utvecklar småskaligt fiske på Gotland” för att samla in och överföra kunskap om sälsäkra fiskeredskap, fisketekniker, förädling och försäljning av lokalt fångad fisk.
”Fiskeguide Gotland” för att öka kunskapen om den gotländska fisken genom kompetensutveckling kring olika fiskarter och marknadsföring genom bland annat produktblad. Denna insats går nu vidare i ett uppföljande Leader Gute-stött projekt.
”Analysera mera – visst kan man äta fisk från Gotland” för att genom analys av lokalt fångade fiskarter öka kunskapen om fiskarterna som livsmedel i branschen och hos konsumenterna – och därmed bidra till att bevara det småskaliga kustnära fisket på Gotland.
Länk till artikeln på EU-kommissionens DGMares officiella hemsida:
Riina Noodapera har som projektledare på Hushållningssällskapet lagt ner ett stort arbete för den hållbara och småskaliga fiskerinäringen på ön som nu uppmärksammas av EU. På Fiskens Dag i maj visade hon olika fiskarter och fiskrecept.
Gotland förärades med besök från två fiskeområden i Estland, Ida-Virumaa, som gränsar till Finska viken samt Peipsi-området, den stora insjön som gränsar till Ryssland och är ca en 5-del större än hela Gotland! Tre dagar ägnades åt Gotland och villkoren för fisk och fiske under ledning av Estlands honorärkonsul tillika projektledare på Hushållningssällskapet Gotland, Riina Noodapera, som oxå arbetat med fisk- och Leaderfinansierade fiskeprojekt i ett tiotal år. Måndagen den 10 oktober ägnades åt att presentera Fiskes villkor och arbete som pågår på Gotland, samt om de EU-möjligheter som finns för ev samarbete framöver. I Donnerska huset presenterade Andreas Pettersson Länsstyrelsen aktuella läget, Riina Noodapera Hushållningssällskapet de Leaderprojekt som gjorts och Gunilla Rosenqvist arbetet med Blått Centrum och BlåMat i Sverige. Slutligen Roland Engkvist om EU samarbetsmöjligheter inom regionen.Efter gemensamlunch på JodaBar en jkortare visning av Gotlands Museum och en avslutande stadsvandring i Visby före kvällsmaten. Tisdagen den 11 oktober bar det av söderut längs den västra kusten och ett besök i Ronehamn, dels på frysanläggningen där och Gotlands största trålare “Vestland” (30 meter),lunch på Folkani Hemse och besök i Herrvik på Gutefisk anläggning och båtarna i hamnen där. Kvällsmat på Skolhuset i Östergarn. Givetvis hann vi med att berätta om Gotland under färd och tända ljus för estniska bortgångna i Östergarn kyrka. Onsdagen den 12 oktober gick färden till Fårö och Slite där minnesmärket över Estniska flyktingar besöktes och lunchen avnjöts i Slite ishall.Eftermmiddagen ägnades åt shopping på Jaktia i Visby samt noggrann koll av fiskdiskarna på COOP och Maxi i Visby. Tre intensiva och trevliga dagar i vackert väder.
Som grädde på moset fick iden komma med på Gotlands nya landskapsmåltid!
Lördag 3 och söndag 4 september 2022 brakade det loss på Gotlands Skördefestival på Grönt Centrum i Roma! ALLA VAR DÄR!
Vi från projektet “Analysera Mera” var där och bjöd på smakprover av idburgare och pratade analys resultat, hur mycket man enligt Livsmedelsverkets rekommendationer kan äta av fiskar fångade i Östersjön. Vi har från Hushållningssällskapets sida lämnat in analyser 2019, 2020, 2021 och 2022 som visar på ytterst små mängder toxiska ämnen i fisk. Ju magrare fisk desto mindre toxiska ämnen har spårats.
Livsmedelsverket rekommenderar alla att äta mer fisk upp till två-tre gånger per vecka!
I vår nya Fiskguide Gotland berättar vi vilka fiskar som finns runt Gotland och hur man hanterar dem, kommer med tillagningstips och annan bra-ha-kunskap. Web versionen hittar du här:
Ett kunskapsstöd till restaurangchefer, kostchefer, offentliga upphandlare av mat och den intresserade konsumenten.
Fisk och annan sjömat är bra och klimatsmart mat. Ur många synpunkter behöver vi äta mer sjömat men samtidigt har vissa fiskbestånd problem och globalt sett är inte alla fisken eller vattenbruk så hållbara som vi skulle önska.
Landsbygdsnätverkets tematiska grupp för fiske och vattenbruk vill här försöka ge lättillgänglig information till ansvariga för inköp och upphandling av livsmedel och till en intresserad allmänhet, för att kunna göra ännu bättre medvetna val av sjömat.
Eftersom både mänsklig aktivitet och biologiska sammanhang är i ständig förändring har vi ambitionen att regelbundet uppdatera denna information. I den tredje upplagan (maj 2022) har det bland annat tillkommit information om torskfiskestoppet i Östersjön och tankar om livsmedelsförsörjning, som väckts av corona-pandemin 2020.
Hur går det svenska yrkesfisket till? Vilka arter fångas och i vilka mängder? Hur regleras det så att det bedrivs på ett hållbart sätt? Vilka kostrekommendationer finns?
Vad är vattenbruk och hur ser den svenska produktionen ut? Kan fiskodling göras på ett hållbart sätt? Hur är det egentligen med foderfisket? Kan man odla annat än lax?
Hur går det till när man undersöker fiskbeståndens storlek? Vem bestämmer över fiskekvoterna? Vad är ICES och hur bidrar deras arbete till hållbara fiskekvoter?
Vilka olika märkningar, certifieringar och listor finns det som ger konsumentinformation om fisk, skaldjur med mera? Vilka kriterier bygger de på? Vad skiljer dem åt?
Vad finns det för stöd vid framtagandet av upphandlingsdokument vid upphandling av fisk och skaldjur? Vilka produkter omfattas av kriterierna? Vilka produkter finns det tekniska specifikationer och/eller kontraktsvillkor för?
Ansvarig utgivare: Landsbygdsnätverkets tematiska grupp för fiske och vattenbruk
Första upplagan utgiven sep 2019. Andra upplagan utgiven okt 2020. Tredje upplagan utgiven maj 2022.
De ursprungliga texterna har arbetats fram i ett samarbete mellan Ilona Miglavs, Aquadeli.se, och Landsbygdsnätverkets tematiska arbetsgrupp för fiske och vattenbruk.
Här kan du söka information om fisket i Sverige, regler, spårbarhet, fiskekvoter, förbud mm